Svensk ordbok 2009, webbversion

väga upp´ verb vägde vägt, pres. väger väg·er1äv. fast sammansättn., seuppväga 2 lägga (ngt) på våg tills viss vikt upp­nåtts mått.JFRcohyponymuppväga 2 hon vägde upp ett kilo strömmingväga upp ngtsedan 1430–50Fem Mose böckerfornsv. vägha up 2äv. fast sammansättn., seuppväga 1 kompensera Nolldet var bra att han gick med på att betala ersättning, men det väger inte upp det onda han har gjortväga upp ngtsedan ca 1710Subst.:vbid1-394729uppvägande, vbid2-394729uppvägning